pungsparka gud

Vi, både du och jag, alla andra människor och kanske alla levande väsen har för höga tankar om sig själva. Vi existerar, vi är, omges av saker som även dessa är. Men vår existens är inte meningsfull, den är betydelselös. Du och jag är inte ens ett gruskorn i Sahara eller en vattendroppe i Stilla havet. Du och jag är två betydelselösa, meningslösa och högst troligt helt onödiga, väldigt väldigt små prickar i någonting extremt stort.

Det finns ingenting övernaturligt, det finns heller ingenting oförklarligt. Någonting som vi idag ser som övernaturligt eller oförklarligt är helt enkelt saker vi inte förstår oss på och kan förklara än. En människa för 500 år sedan skulle se en TV som någonting övernaturligt. Att få in en hel, levande människa, häst o.s.v. i någonting, inte större än en tavla. Mänskligheten eller människan förstår sig helt enkelt inte på allt än, vilket vissa förklarar som övernaturligt eller gudomligt samtidigt som andra istället fokuserar på att lösa gåtan.
Det finns människor som gärna går den korta, enkla vägen och förklarar det på just det sättet; det är övernaturligt eller gud styr över det. För mig är det inte verklighet. Det är den betydelselösa människan som gör sig, om möjligt, än mindre betydelsefull.
Verkligheten styrs alltså inte av någonting övernaturligt. Vi, du och jag, alla, kan dock påverkas av så kallade övernaturliga fenomen. Vi kan påverkas frivilligt, som t.ex. religiösa och ofrivilligt, som t.ex. icke-religiösa i ett extremt religiöst land. Hur som helst är det ändå vi själva som i slutändan fattar besluten och drar slutsatserna.

Vad min verklighet egentligen står på, eller är uppbyggd av, är frågor. Frågor med enkla svar, eller som inte går att besvara, beroende på vem man frågar. Dessa frågor bygger på ett ord: Varför...
Varför föds vi, när vi snart ska dö? Varför lever vi när vårat liv är betydelselöst? Varför ställer jag mig ens frågor som dessa?
Kanske är det för att vi lider av just storhetsvansinne. Kanske är det just någon form av hopplöst hopp, att vi på något vis betyder någonting någonstans, som driver oss.

Jag skriver kanske, eftersom jag inte vet. Vi, både du och jag, alla andra människor och kanske alla levande väsen vet egentligen ingenting. Spelar det ens någon roll att vi inte vet?