(bland annat) Därför ska inte KDU tas seriöst
Jag var uttråkad och på ganska dåligt humör i eftermiddags. Vad jag gör åt saken är att jag letar runt på nätet efter saker som irriterar mig ordentligt. Det första jag googlade idag var KDU. Tog mig in på deras officiella hemsida och blev förvirrad. En form av ångest blandat med skratt och en stor nypa hat.
Skrattet, när jag ser vad jag ser.
Ångesten/hatet när jag förstår att det verkligen är någonting seriöst.
Hatet/ångesten, när jag förstod att människorna bakom det här troligtvis representerar KD i framtiden. Det vill säga att de kanske, förhoppningsvis inte, får någon form av makt någon gång.
Ska ni framstå som seriösa ungdomar? Ärligt talat, ni står bakom skitbeslut, skitförslag, ett skitparti helt enkelt. Och som löken på laxen gör ni så här?!
Skrattet, när jag ser vad jag ser.
Ångesten/hatet när jag förstår att det verkligen är någonting seriöst.
Hatet/ångesten, när jag förstod att människorna bakom det här troligtvis representerar KD i framtiden. Det vill säga att de kanske, förhoppningsvis inte, får någon form av makt någon gång.
Ska ni framstå som seriösa ungdomar? Ärligt talat, ni står bakom skitbeslut, skitförslag, ett skitparti helt enkelt. Och som löken på laxen gör ni så här?!
Kom igen...
Tillbaka efter inspirationsbrist, olust att skriva och så vidare...
Vi, både du och jag, alla andra människor och kanske alla levande väsen har för höga tankar om sig själva. Vi existerar, vi är, omges av saker som även dessa är. Men vår existens är inte meningsfull, den är betydelselös. Du och jag är inte ens ett gruskorn i Sahara eller en vattendroppe i Stilla havet. Du och jag är två betydelselösa, meningslösa och högst troligt helt onödiga, väldigt väldigt små prickar i någonting extremt stort.
Det finns ingenting övernaturligt, det finns heller ingenting oförklarligt. Någonting som vi idag ser som övernaturligt eller oförklarligt är helt enkelt saker vi inte förstår oss på och kan förklara än. En människa för 500 år sedan skulle se en TV som någonting övernaturligt. Att få in en hel, levande människa, häst o.s.v. i någonting, inte större än en tavla. Mänskligheten eller människan förstår sig helt enkelt inte på allt än, vilket vissa förklarar som övernaturligt eller gudomligt samtidigt som andra istället fokuserar på att lösa gåtan.
Det finns människor som gärna går den korta, enkla vägen och förklarar det på just det sättet; det är övernaturligt eller gud styr över det. För mig är det inte verklighet. Det är den betydelselösa människan som gör sig, om möjligt, än mindre betydelsefull.
Verkligheten styrs alltså inte av någonting övernaturligt. Vi, du och jag, alla, kan dock påverkas av så kallade övernaturliga fenomen. Vi kan påverkas frivilligt, som t.ex. religiösa och ofrivilligt, som t.ex. icke-religiösa i ett extremt religiöst land. Hur som helst är det ändå vi själva som i slutändan fattar besluten och drar slutsatserna.
Vad min verklighet egentligen står på, eller är uppbyggd av, är frågor. Frågor med enkla svar, eller som inte går att besvara, beroende på vem man frågar. Dessa frågor bygger på ett ord: Varför...
Varför föds vi, när vi snart ska dö? Varför lever vi när vårat liv är betydelselöst? Varför ställer jag mig ens frågor som dessa?
Kanske är det för att vi lider av just storhetsvansinne. Kanske är det just någon form av hopplöst hopp, att vi på något vis betyder någonting någonstans, som driver oss.
Jag skriver kanske, eftersom jag inte vet. Vi, både du och jag, alla andra människor och kanske alla levande väsen vet egentligen ingenting. Spelar det ens någon roll att vi inte vet?
Det finns ingenting övernaturligt, det finns heller ingenting oförklarligt. Någonting som vi idag ser som övernaturligt eller oförklarligt är helt enkelt saker vi inte förstår oss på och kan förklara än. En människa för 500 år sedan skulle se en TV som någonting övernaturligt. Att få in en hel, levande människa, häst o.s.v. i någonting, inte större än en tavla. Mänskligheten eller människan förstår sig helt enkelt inte på allt än, vilket vissa förklarar som övernaturligt eller gudomligt samtidigt som andra istället fokuserar på att lösa gåtan.
Det finns människor som gärna går den korta, enkla vägen och förklarar det på just det sättet; det är övernaturligt eller gud styr över det. För mig är det inte verklighet. Det är den betydelselösa människan som gör sig, om möjligt, än mindre betydelsefull.
Verkligheten styrs alltså inte av någonting övernaturligt. Vi, du och jag, alla, kan dock påverkas av så kallade övernaturliga fenomen. Vi kan påverkas frivilligt, som t.ex. religiösa och ofrivilligt, som t.ex. icke-religiösa i ett extremt religiöst land. Hur som helst är det ändå vi själva som i slutändan fattar besluten och drar slutsatserna.
Vad min verklighet egentligen står på, eller är uppbyggd av, är frågor. Frågor med enkla svar, eller som inte går att besvara, beroende på vem man frågar. Dessa frågor bygger på ett ord: Varför...
Varför föds vi, när vi snart ska dö? Varför lever vi när vårat liv är betydelselöst? Varför ställer jag mig ens frågor som dessa?
Kanske är det för att vi lider av just storhetsvansinne. Kanske är det just någon form av hopplöst hopp, att vi på något vis betyder någonting någonstans, som driver oss.
Jag skriver kanske, eftersom jag inte vet. Vi, både du och jag, alla andra människor och kanske alla levande väsen vet egentligen ingenting. Spelar det ens någon roll att vi inte vet?
