pungsparka gud

Hallå på alla ni inga som inte läser det här! Anledningen till att ingen läser det här än är väldigt enkel; ingen har ännu fått reda på mitt hemliga projekt som kommer sluta i ett världsomfattande, kollektivt självmord.
 Den här lilla meningslöst, onödiga, överflödiga sida kommer fyllas med rad efter rad av gnäll. Det är mitt sätt att försöka hålla den minimala mängd självförtroende och självkänsla jag fortfarande har kvar levande. Hur ni bär er åt har jag ingen aning om, skiter också fullständigt i det.

 Jag planerar att gnälla om allt, ocensurerat och ganska rakt på sak. Alltså inga romaner utan korta, koncisa texter. Anledningen till att jag försöker dra ner på antalet ord per inlägg är mest på grund av att ni lata, halvdyslektiska jävla idioter inte kommer läsa skiten annars.

Kan förklara namnet på bloggen:
 Nej! Jag tror inte att någon form av gudom existerar, jag tror till och med nästan att jag vet det. Tanken var att om alla jävlar som ber kan be till någonting som inte existerar, kan jag pungsparka någonting som inte existerar.
 Nej! Jag tror inte att den gud som folk tror finns är en man. Själva sparken i pungen är alltså inte en konkret pungspark utan mer utav en metafor. Jag vill alltså generöst skänka den påhittade saken den smärta som får en att vilja kräkas, svimma, skratta och gråta på samma gång.

Klockan är mycket, jag har inte mycket till liv alltså.

Pinsamt