pungsparka gud

Orkar inte skriva någonting nytt, varsågod.

Självklart var även jag som barn fullkomligt lyrisk när det närmade sig jul. Att öppna första luckan på julkalendern efter ett uruselt 15 minuter långt avsnitt om spöken i ett slott eller liknande förde mig en dag närmare julklapparna. Det var, och är, precis vad julen handlar om. Det man fann positivt som barn var att man endast tog emot. Möjligtvis bjöd man farmor på en ful teckning. Gult kladd, grönt kladd och blått kladd men skulle se ut som en sol, ett träd och blå himmel. Abstrakt med andra ord, minst sagt abstrakt. Det kostade ingenting och trots att farmor eller någon annan lycklig mottagare tyckte att den såg förfärlig ut åkte den raskt upp på väggen där alla kunde se konstverket.

Att vi tvingar oss själva att sitta med släkten en gång om året med syntetglädje och påklistrade leenden trots det värdelösa vädret, den groteska stressen och klumpen i magen för att presenten man får är dyrare än den man ger bort är ta mig fan efterblivet.

 

Jag kan börja med vädret. Klockan är 10. Det är +1, snön som föll igår och spred hopp om en vit jul är påväg bort. Det är grått och folk stressar aggressivt i trafik och på trottoarer. Snöslasket tränger in i finskor på vuxna, gympaskor på barn och inte alls i scouters gore-tex kängor. Vädret fortsätter i samma stil fram till dess att det nalkas hemgång. På kvällen har det självklart frusit på och mormor halkar omkring som bambi på is för att avsluta med en misslyckad piruett, landa fel och bryta lårbenshalsen.

 

Stressen innan jul, stressen till destination-julfirande, stressen vid julklappsutdelningen.

För att ta det i någorlunda sund ordning börjar jag med det jag skrev först. Julklappsförsäljningen är i full gång. Stan vimlar av beska människor som kommer göra allt i deras makt för att få tag på det de letar efter. Människor är så overkliga kring jul att jag kan fråga mig själv ”Är det ett jävligt dåligt skämt? Är alla dessa dårar bara statister som väntar på rätt läge att börja asgarva åt mig?”. Svaret besvarar jag själv med hjälp av egna erfarenheter, NEJ! Människor är, om möjligt, mer blinda kring jul än vanligt.

Klockan är för tidigt och familjen packar de mängder julklappar som man med hjälp av pengar och våld skrapat ihop. Med bilen packad till bristningsgränsen med saker och människor rivstartar man och nu är vi påväg! Påväg till släkten som man nästan aldrig träffar annars, men som man av någon anledning bestämt ska fira jul med. Säg att det är runt en timmes bilfärd till släkten, självklart mer för vissa och mindre för andra, men som exempel. Efter 30-45 minuters bilfärd i tung trafik med sönderstressade idioter kommer mamma på att hon glömde det där otroligt viktiga som vi var tvugna att ta med. Det är bara att vända om och resan tillbaka är, tro det eller ej, mer stressig än tidigare. Efter många om och men kommer man fram och kopplar på autopiloten, det vill säga: Le, se glad ut, låtsas vara intresserad, se glad ut, prata högt så gamlingarna hör, le.

Julklappsutdelningen, klassikern. Vad mycket skit man har fått stå ut med att låtsas uppskatta genom åren. Det är ta mig fan inpräntat i DNA-stegen att man ska uppskatta allt man får, trots att det är skit. Notera att jag de senaste två åren uppmanat släkten till att inte ge mig någonting. Det har inte lyckats, motivering lyder att det är tråkigt att inte ge mig julklappar. När man väl sitter där och ser någon öppna ett paket innehållande någonting jag införskaffat i all stress blandas känslorna. Jag kallsvettas och vill kräkas, jag hatar det. Ska jag visa min kärlek till familj materiellt? Räcker det inte att jag är där? De få gångerna jag faktiskt träffar släkt, när det inte är jul, uppskattar jag det verkligen. Julen för dock med sig någon sorts tryckt stämning och det är en pina, från start till mål.

 

God jul, verkligen

Igår kväll spenderade jag ett par timmar ute på stan med några nära vänner. Det dracks måttligt, det var med andra ord inte en kväll där alkoholen och dess effekt stod i centrum. Vi bestämde oss att avsluta kvällen, då var vi på Movitz i Gamla stan. De som drack tömde glasen och vi vandrade i samlad skara mot dörren, förbi vakterna med ett leende på läpparna vilket besvarades av dem.
En av mina goda vänner studsade ut på gatan och drog i det alkoholhaltiga lyckoruset fingret över en parkerad svart-vit mini-coopers regnvåta lack. Då ser jag i ögonvrån en av de två vakterna, ca. 175cm 85-90kg, trycka upp min chockade vän på ca. 175cm, 60kg mot väggen. Han skrek någonting om bilen samtidigt som den andra vakten, ca. 185cm, 100kg+ samt en väldigt ful röd mössa, klev upp bredvid min vän och med hög röst sa ungefär samma sak, följde upp orden med ett slag i huvudet och fortsatte mässa om bilen.
Vakt version större med ful mössa påstod att det var hans bil och att bilen repas av fingerdrag över en regnvåt lack. Vakt version asiatisk fyrkant gick fram till bilen och granskade med ljuset från sin ficklampa bilen noggrant. Föga förvånande var det inga repor i lacken.

Ett fingerdrag över en bil resulterade i att bli upptryckt mot väggen och ett slag i huvudet. Ett fingerdrag över ett ting resulterade i ett slag i en persons huvud. Vad är kriterierna för att bli ordningsvakt?
Efter vad jag såg igår antar jag detta:
- Du ska vara uppvuxen under oroliga förhållanden
- Du ska vara oskuld eller precis ha blivit av med den
- Du ska ha suttit anhållen för misshandel, grov misshandel och/eller olaga hot
- Du ska ha varit aktiv inom minst en främlingsfientlig rörelse
- Du ska nyttja anabola steroider och/eller andra droger som får humöret att åka berg- och dalbana
- Du ska ha extremt litet könsorgan och må dåligt över detta
- Du ska lida av storhetsvansinne
- Du ska ha ett enormt behov av makt och att missbruka den

Är någon form av intelligenstest ett för högt krav? Är psykisk stabilitet för mycket begärt?
Uppenbarligen...

Efter två jobb som säljare, ett där jag sålde skor och kläder alltså mer ett servicejobb och ett där jag sålde mobila lösningar, har jag lärt mig en väldigt omoralisk men högst användbar sak.


Att vara säljare innebär att du ska "få kunden att förstå att de behöver din produkt". Med andra ord, lura i en person att den behöver någonting den egentligen inte behöver.

Att vara säljare innebär att du ska "få kunden att förstå varför din produkt skiljer sig, på ett positivt sätt, från konkurrenternas". Med andra ord, lura en person att alla produkter och lösningar ditt företag står för är de absolut bästa, fastän fallet inte alla gånger är så.

Att vara säljare innebär att du måste "le, skämta, koppla på charmen". Med andra ord ska du le och skämta åt en person som du många gånger aldrig ens hade uppmärksammat på stan. Du ska med någon sorts falsk charm, dåliga skämt och stela leenden få kunden att känna sig bekväm och på så sätt mer villig att betala för det du erbjuder.


Jag har alltså lärt mig att helhjärtat lura folk för att tjäna pengar. Kan vara användbart, men känns också som en anledning att säga upp sig. Tack 3, för kursen i psykologi och oärlighet.

Jag var uttråkad och på ganska dåligt humör i eftermiddags. Vad jag gör åt saken är att jag letar runt på nätet efter saker som irriterar mig ordentligt. Det första jag googlade idag var KDU. Tog mig in på deras officiella hemsida och blev förvirrad. En form av ångest blandat med skratt och en stor nypa hat.

Skrattet, när jag ser vad jag ser.

Ångesten/hatet när jag förstår att det verkligen är någonting seriöst.

Hatet/ångesten, när jag förstod att människorna bakom det här troligtvis representerar KD i framtiden. Det vill säga att de kanske, förhoppningsvis inte, får någon form av makt någon gång.

Ska ni framstå som seriösa ungdomar? Ärligt talat, ni står bakom skitbeslut, skitförslag, ett skitparti helt enkelt. Och som löken på laxen gör ni så här?!

Kom igen...

Vi, både du och jag, alla andra människor och kanske alla levande väsen har för höga tankar om sig själva. Vi existerar, vi är, omges av saker som även dessa är. Men vår existens är inte meningsfull, den är betydelselös. Du och jag är inte ens ett gruskorn i Sahara eller en vattendroppe i Stilla havet. Du och jag är två betydelselösa, meningslösa och högst troligt helt onödiga, väldigt väldigt små prickar i någonting extremt stort.

Det finns ingenting övernaturligt, det finns heller ingenting oförklarligt. Någonting som vi idag ser som övernaturligt eller oförklarligt är helt enkelt saker vi inte förstår oss på och kan förklara än. En människa för 500 år sedan skulle se en TV som någonting övernaturligt. Att få in en hel, levande människa, häst o.s.v. i någonting, inte större än en tavla. Mänskligheten eller människan förstår sig helt enkelt inte på allt än, vilket vissa förklarar som övernaturligt eller gudomligt samtidigt som andra istället fokuserar på att lösa gåtan.
Det finns människor som gärna går den korta, enkla vägen och förklarar det på just det sättet; det är övernaturligt eller gud styr över det. För mig är det inte verklighet. Det är den betydelselösa människan som gör sig, om möjligt, än mindre betydelsefull.
Verkligheten styrs alltså inte av någonting övernaturligt. Vi, du och jag, alla, kan dock påverkas av så kallade övernaturliga fenomen. Vi kan påverkas frivilligt, som t.ex. religiösa och ofrivilligt, som t.ex. icke-religiösa i ett extremt religiöst land. Hur som helst är det ändå vi själva som i slutändan fattar besluten och drar slutsatserna.

Vad min verklighet egentligen står på, eller är uppbyggd av, är frågor. Frågor med enkla svar, eller som inte går att besvara, beroende på vem man frågar. Dessa frågor bygger på ett ord: Varför...
Varför föds vi, när vi snart ska dö? Varför lever vi när vårat liv är betydelselöst? Varför ställer jag mig ens frågor som dessa?
Kanske är det för att vi lider av just storhetsvansinne. Kanske är det just någon form av hopplöst hopp, att vi på något vis betyder någonting någonstans, som driver oss.

Jag skriver kanske, eftersom jag inte vet. Vi, både du och jag, alla andra människor och kanske alla levande väsen vet egentligen ingenting. Spelar det ens någon roll att vi inte vet?

Stackars isbjörnarna. Stackars tigrarna. Stackars pingvinerna.
 Åt helvete med isbjörnarna, tigrarna och pingvinerna. Jag kräks på djuren.

Vegetarianer, djurrättsaktivister och så vidare. Ni kan dra åt helvete. Ni sätter djur som har det dåligt framför människor som har det dåligt. Hur jävla dumma i huvudet är ni?

För arg för att göra någonting bra av det här. Tar någonting lugnande och försöker en annan gång.

Äntligen, är han död. Ja, pedofilen. Han som föddes som Yin och dog som Yang.
 Det var på tiden att den idioten försvann. Han har aldrig gjort någonting bra och med tanke på hur prognosen sett ut, lär det inte ha blivit någonting bra även om han hade levt vidare. "Kungen av pop" har lämnat oss. Tyvärr är kung av pop likvärdigt med pappa till Per Gessle, vinnare av idol eller liknande utan värde.




         


Tack för ingenting. Jag kommer inte sakna dig, din musik eller ditt fula ansikte tidningen.

... Eller inte alls. Ja, fan vad kul. Skolavslutning och sommarlov i, vad det nu är, tio veckor?

 Det enda jag tänker på just nu är skolstarten i höst, och det är inte för att jag ser fram emot den. Det är för att jag vet att tio veckors ledighet går alldeles för fort. Det enda dessa tio veckor hinner göra är att långsamt vagga in mig i någon form av utopiskt leverne. Det tar ungefär 9,5 vecka innan jag börjar slappna av. Självklart, jag får 3-4 dagar att vila ut mig, men det är bara en bråkdel av själva lovet. Alltså, precis när jag börjar slappna av ordentligt är det dags för upprop. Jag har börjat förstå att till och med loven har kommit till endast för att jävlas med mig, eller oss.
 Skit i loven, låt oss riva av skolåren så fort som möjligt, så man blir av med det. Jag kan se en negativ sak med det, man kan inte lagligt besudla sig med alkohol när studentmössan ska på. Men bryta mot lagen gör folk hela tiden, i synnerhet på så vis.

 Skolavslutningen har förmågan att bli en trevlig tillställning. Då menar jag inte den som äger rum i skolan, det är någonting man kan ta sovmorgon för. Ett par, tre stycken som slaktar klassiker, ibland till och med låtar man själv tycker om. Jag frågar mig ibland vad lärare och övrig personal skulle ta sig till om jag gick upp och kräktes på scenen. Mest för att markera hur fel de gör och säga "När jag tar över världen, då..." tänker jag. Det sorgliga är att de få som faktiskt är duktiga, ställer sig där och gör någonting bra har ändå en tendens att låta krassligt. Elever som är ljudtekniker och halvdana system. Ja, jag ställer höga krav. Väljer man stå på en scen framför folk ska det låta bra.
 Nej, den delen av dagen kan jag leva utan. Däremot att samla ihop lite folk och fira 3-4 dagars riktig ledighet kan bli ganska roligt. Men inte idag. Jag tittar ut, det är blött på marken och regn i luften. God morgon Victor, välkommen att frysa bäst du vill.


Glad sommar på er, verkligen.

I och med er intensifierade militära aktivitet, långdistansmissiler och FN som gnäller, fick jag en idé. Jag hyser ett fientligt sinnelag mot Skåne. Egentligen större delen av Sverige utanför Stockholm, men framförallt Skåne.
 Det skulle därför vara en fin gest av er att, vid nästa provskjutning, välja Skåne som mål.


Jag tänkte att ni kunde börja i Trelleborg för att sedan successivt arbeta er uppåt i ett snyggt mönster. Huvudmålen är, som synes, städerna utmärkta med rött. Alltså inte samma fokus på de gula, men jag förväntar mig total förödelse. Tänk Ground zero, 11 september runt 12-tiden lokal tid så är ni hemma.


Jag hade tänkt mig något liknande. Det skulle verkligen uppskattas.

Tack på förhand

Moderater, Kristdemokrater, Folkpartister, Sverigedemokrater, Nationaldemokrater... Fan, den här listan kan bli lång. Skitsamma, ni är med på vilka jag syftar på.
 Ni är varmt välkomna på duschkalas hemma hos mig! Jag kommer bjuda på en dödligt trevlig tillställning där, som ni ser, många likasinnade kan träffas och diskutera sina oerhört vettiga åsikter och värderingar.
 "Artister" som Ultima thule och Pluton Svea kommer bjuda på musik för rätt stämning.

Människor, jävla idioter.
 Inte jag förstås, men generellt sett, vilka jävla.. Det svenska språket är ta mig fan otillräckligt. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag vill våldtäktsdroga mig själv så jävla ordentligt och bara låta idioterna gå lös. Det är väl det de har velat under hela mitt liv. Bara våldta mig, rakt av. Så jävla brutalt att de, till och med i Sverige, möjligtvis skulle få ett straff som är hårdare än straffen man kan få för fildelning.

 Anledningen till mitt totala psykbryt på människor just nu är tre jävla ärkeidioter på en buss. Där sitter dessa tre musketörer och för en diskussion om: Våld, droger, horor (alltså tjejer, tydligen), familj. Ja, det var väl vad jag hann höra innan jag stängde av totalt för att inte kräkas.

Våld var bra om man använde huvudet. De måste ha syftat på danska skallar i och med deras avsaknad av hjärna.
Droger var tydligen också bra, man verkade få en lägenhet och pengar till paintball, bowling samt några andra aktiviteter jag också sysslade med i början av högstadiet.
Horor, alltså tjejer var viktigt. Men grabbarna var viktigare. En av grabbarna skulle fylla en taxi med 7 tjejer som alla skulle hem till honom. Det gick inte för han hade inte råd med en stor taxi. Han slängde i samma veva ur sig den numera legendariska kommentaren: Fan man skulle heta Andersson, tjäna 40-45000 i månaden. Då kunde man hyra taxibuss och köpa en svit.
Familj var också viktigt för grabbarna grus. Man ska ha radhus och hora (fru?). Du ska också, redan när ungen är liten, börja introducera droger för honom eller henne. Citat: Jag kommer mecka feta framför mitt barn, bara så han vet hur det går till.


Jag får, helt ärligt, ont i magen av människor. Och inte fan är det på grund av skratt.

Ord är inte intelligens. Jag är fullständigt jävla övertrött på personer som tror att ord är intelligens.
 Jag kan sitta här och skriva ett helt inlägg med synonymer, eget sammansatta ord och ord som inte har använts på 45 år. Det är inte speciellt komplicerat och kräver inte någon utmärkande hög intellektuell nivå. Det viktiga är väl för helvete vad orden formar. Det vill säga åsikter, fakta och så vidare.
 Jag kräks ta mig fan på folk som tror att "om jag använder det här ordet ser jag smart ut". För det första använder folk som tänker så ofta fel ord i fel sammanhang. För det andra ser det nio av tio gånger bara jävligt dumt ut.

 Språket, tal och skrift, är till för att visa intelligens genom vad du gör med det.

Idioter

Sorry Helge, jag har syndat lite...
Jag börjar med idag: Påväg hem blev jag idag påhoppad av en stjärtgosse, en kristdemokrat alltså. Han undrade vad jag skulle rösta den 7 juni.
 Jag fick först inte fram någonting, detta på grund av lunchen som genast ville upp. Sedan tog reflexerna över och jag sa: Käften din jävla runkskalle.
 Inte det mest intelligenta uttalandet i världshistorien och nu när jag lugnat ner mig vill jag be gossen om ursäkt. Jag kom verkligen inte på något värre att säga. Egentligen kanske jag borde avlivat honom på plats. Jag ber alltså verkligen allt och alla om ursäkt.

 Jag jobbade i söndags, aj aj aj!

 Jag har stulit flera personers självkänsla, aj aj!

 Jag har sagt "Herregud!" ett flertal gånger genom åren, aj aj! Men gud heter ju inte gud så det är lugnt va?

Äh, jag orkar inte, nu ska jag fortsätta plugga islam.

 - I farsans, grabbens och spöket Labans namn. Armén